En ängel...
På dagen, för två år sedan föddes det en underbar liten ängel. Hon fick namnet Isabella.
De två åren som passerat har gått så otroligt fort. Tänker tillbaka på dagen då hon föddes och minns det verkligen som om det vore igår. Minns så många detaljer, ord, meningar, ansiktsuttryck som var den dagen. Denna snälla Ylva som tog hand om mig på IVA efter Isabellas ankomst. Hon var så snäll och tog hand om mig och Jörgen så väl. Det var även hon som såg till att jag fick se min lilla prinsessa för första gången när hon var 14 timmar gammal. Minns hur införstådd jag var över hur liten hon var, eftersom Jonathan med var en liten plutt när han kom till världen. Men oj så fel jag hade. Herregud, när jag fick se denna lilla, lilla bebis med sladdar och mask över näsan, då insåg jag hur fort man faktiskt glömmer hur små de var. Men hon var så klart den finaste lilla tjej jag någonsin sett. De frågade om jag ville hålla i henne, å självklart ville jag det. Hade ju varit nyfiken på henne i flera timmar nu. Trots allt som hände med mej själv och runt om när jag låg inne på IVA så var mina tankar hela tiden hos min lilla prinsessa.
Känslan när jag fick henne i min famn går inte att beskriva. Herregud, vilken lycka! Samtidigt kommer en otrolig rädsla när jag ser hur hårt hon kämpar med att andas. Hur hennes bröstkorg rörde sig är en bild som aldrig kommer att försvinna ifrån min näthinna.
Denna underbara lilla flicka visade snabbt att hon var ensvis. När hon väl "vilat" upp sig så gick utvecklingen snabbt. Efter 7 intensiva veckor på neonatalen så fick vi ta med oss vår älskade dotter hem. Dagen då man blir utskriven och kan ta med sitt barn hem är nog den bästa dagen som finns. Då kan man slappna av och man vet att allt gick bra.
Isabella har nu då blivit två år. Envisheten sitter kvar. Hon vet vad hon vill och hon kämpar för att nå den. Hon visar verkligen med ett hett temperament när hon är missnöjd. Hennes utveckling går fort. Hon pratar en hel del nu, hon hittar på det ena buset efter det andra. Hon är verkligen full av energi. Samtidigt kan hon sitta länge och bara plocka med små saker. Det är väldigt kul att titta på henne när hon kommer på något, man riktigt ser hur tankearbetet går igång och att hon funderar på hur hon ska gå tillväga.
Mina barn är det absolut bästa som hänt mig. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att de ska få ett bra och tryggt liv. De ska få växa och verkligen känna att de är älskade. Det är så otroligt viktigt. Det måste finnas trygghet i livet. Jag ska ge mina barn en bra mycket bättre barndom än vad jag själv har haft. De förtjänar det absolut bästa.
Iband skulle jag vilja trycka på stop knappen, för tiden går så himla fort. Kan nästan bli lite ledsen över att barnen redan är så stora. Men, de kommer alltid vara mina små änglar, mina bebisar, hur stora de än blir :)
Jonathan och Isabella, jag älskar er av hela mitt hjärta.
Grattis på två års dagen prinsessan!!
Kramar från mamma.
De två åren som passerat har gått så otroligt fort. Tänker tillbaka på dagen då hon föddes och minns det verkligen som om det vore igår. Minns så många detaljer, ord, meningar, ansiktsuttryck som var den dagen. Denna snälla Ylva som tog hand om mig på IVA efter Isabellas ankomst. Hon var så snäll och tog hand om mig och Jörgen så väl. Det var även hon som såg till att jag fick se min lilla prinsessa för första gången när hon var 14 timmar gammal. Minns hur införstådd jag var över hur liten hon var, eftersom Jonathan med var en liten plutt när han kom till världen. Men oj så fel jag hade. Herregud, när jag fick se denna lilla, lilla bebis med sladdar och mask över näsan, då insåg jag hur fort man faktiskt glömmer hur små de var. Men hon var så klart den finaste lilla tjej jag någonsin sett. De frågade om jag ville hålla i henne, å självklart ville jag det. Hade ju varit nyfiken på henne i flera timmar nu. Trots allt som hände med mej själv och runt om när jag låg inne på IVA så var mina tankar hela tiden hos min lilla prinsessa.
Känslan när jag fick henne i min famn går inte att beskriva. Herregud, vilken lycka! Samtidigt kommer en otrolig rädsla när jag ser hur hårt hon kämpar med att andas. Hur hennes bröstkorg rörde sig är en bild som aldrig kommer att försvinna ifrån min näthinna.
Denna underbara lilla flicka visade snabbt att hon var ensvis. När hon väl "vilat" upp sig så gick utvecklingen snabbt. Efter 7 intensiva veckor på neonatalen så fick vi ta med oss vår älskade dotter hem. Dagen då man blir utskriven och kan ta med sitt barn hem är nog den bästa dagen som finns. Då kan man slappna av och man vet att allt gick bra.
Isabella har nu då blivit två år. Envisheten sitter kvar. Hon vet vad hon vill och hon kämpar för att nå den. Hon visar verkligen med ett hett temperament när hon är missnöjd. Hennes utveckling går fort. Hon pratar en hel del nu, hon hittar på det ena buset efter det andra. Hon är verkligen full av energi. Samtidigt kan hon sitta länge och bara plocka med små saker. Det är väldigt kul att titta på henne när hon kommer på något, man riktigt ser hur tankearbetet går igång och att hon funderar på hur hon ska gå tillväga.
Mina barn är det absolut bästa som hänt mig. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att de ska få ett bra och tryggt liv. De ska få växa och verkligen känna att de är älskade. Det är så otroligt viktigt. Det måste finnas trygghet i livet. Jag ska ge mina barn en bra mycket bättre barndom än vad jag själv har haft. De förtjänar det absolut bästa.
Iband skulle jag vilja trycka på stop knappen, för tiden går så himla fort. Kan nästan bli lite ledsen över att barnen redan är så stora. Men, de kommer alltid vara mina små änglar, mina bebisar, hur stora de än blir :)
Jonathan och Isabella, jag älskar er av hela mitt hjärta.
Grattis på två års dagen prinsessan!!
Kramar från mamma.
Kommentarer
Postat av: Kaimona
really good site!!
Trackback
